LMC-träffen i Överlida

 

Det är dags att resa tälten inför årets LMC-träff på Överlida camping. Hur var det nu vi gjorde förra året?

Det gick vägen till sist även i år. Detta är sjätte gången LMC-träffen arrangeras i Överlida, där Jonas Hedström, vår guru, har sin serviceverkstad.

Markisen fungerar både som regn- och solskydd. Bara det inte blåser upp. Nu ska Trulls på promenad.

Uppladdning inför kvällen. Här med sjöutsikt dessutom.

Nennes och Cissis hundar är nyfikna på vem jag är. 

Hasse C Olsson är vår konferencier under träffen. Han och Yvonne har planerat det mesta tillsammans med Jonas och Jessica Hedström. Tack ska ni ha. Vi ses väl nästa år?

Klart vi måste dela bord, två Arne från Norrköping. Arne och Ing-Mari Hansson är trevligt sällskap.

Vi fick alla presentera oss under grillkvällen. Här är det Gunnar från Uppsala (och med rötter i Norrköping) som presenterar sig och sitt resesällskap Lena.

Här är det jag som sjunger en sång (nu ljuger jag igen). 

Lånad bild (se nedan).

En sådan vill jag ha. Jonas har en kund till en belysningsramp.

Jonas från Carlqvists Bil i Tingsryd/Älmhult visade upp en sprillans ny LMC. Kanske försäljningen i Sverige tar fart igen efter några magra år?

Smart Camping från Tranemo (Stefan Henningsson) hade som vanligt många små praktiska ting att sälja. Men vart tog du vägen?

Emmelie med sin matvagn från Gårdskassen i Svenljunga kom även i år och sålde godsaker.

Bastupojkarna från Överlida (i år var vi faktiskt bara pojkar i badet). Alla badade i sjön (ca 15 grader kallt).

Hasse C tar en selfie med bastupojkarna.

Jessica och Jonas Hedström serverar godfika.

Jessica måste ha bakat dagarna i ända. Tack!

Whiskykännaren Nenne (Lennart Augustsson)  från Ronneby har valt ut sex olika sorts whisky som vi nu ska prova.

Vi var drygt 20 personer vid whiskyprovningen. Hälften av träffdeltagarna missade alltså denna fullträff. Synd om er.

Alla imponerades av Nennes kunskaper och av urvalet. Hög kvalitet, inga dussinflaskor här inte. 

Skål på dig, Hasse C.

Sex olika whisky provades. Från vänster Nennes cask från hans eget fat från Bruichladdich på Islay (mångas favorit), därefter en Signatory Vintage från Highland Park på Orkney, en Arran från Isle of Arran. Därefter indiska Paul John Madeira Cask, japanska Nikka Taketsuri och amerikanska Eagle Rare Kentucky Bourbon. Alla olika och alla goda.

Med "vitello tonnato " på tallrikarna och ett glas gott vin mår både jag och Benita gott (lånad bild).

Elisabeth från Stenungsund tog de fina bilderna som jag lånat för att överhuvud taget vara med på bild själv. Hon hade ju också den finaste kameran.

Michael och Tina från Väckelsång, givna i vårt lag som ändå inte vann årets quiz. För en gångs skull.

Söndag förmiddag. Vi samlas till tipspromenad och rivning av tälten.

Tipspromenaden vanns av "mannen som inte kunde nationalsången". Han kallas så ibland, Esa Kuusiniemi.

Hemma i Norrköping igen. Till en kraftigt förvuxen trädgård. Gräset är decimeterhögt och ogräsen dominerar på alla håll. Här finns en del att ta itu med. Men Trulls struntar i sådana saker. Han är bara en glad hund.

Till sist: ännu ett tack till Jonas & Jessica, Hasse & Yvonne och alla andra som gjorde LMC-träffen till den härliga fest den blev. 

Mellanspel

 

Inte en särskilt fin bild att inleda ett blogginlägg med. Det är inte heller min bild, utan en Google maps-bild på vår första ställplats efter träffen i Uddevalla: en alldeles utmärkt plats på grusplanen till höger. gratis med el och på andra sidan gatan PR Husbilar i Sollebrunn, ett företag som inger förtroende. Mycket välordnat.

Men vi stannar naturligtvis inte länge på gruset i Sollebrunn, utan söker oss till ett ett litet paradis vid södra änden av sjön Åsunden. Den som sträcker sig ända upp till Ulricehamn och är känd från Birgit Sparres romanserie Gårdarna runt sjön (nio romaner 1928-1976).

Här finns gott om plats för husbilar, men bara fem platser med el. Ingen är där när vi kommer.

Det lilla servicehuset har toatömning, nybyggd diskplats och åtta toaletter.

Huset därborta är herrgården Hofsnäs och hit kommer busslaster med pensionärer på utflykt. Det är i början av veckan så det är inte öppet annat än för bokade gäster så här tidigt på säsongen.

Gårdsbutiken är också stängd, men vi ser hur man fyller på lagren inför kommande helgs anstormning. Det är ju pingst om några dagar.

Här på näset mellan sjöarna har funnits herresäten sedan urminnes tider, även om den nuvarande herrgården är byggd på 1930-talet. 

Det är cykelavstånd till Torpa stenhus, som byggdes på 1400-talet och hyser samma släkt sedan dess. Vi skulle cyklat dit, men min elcykel strejkade, så det får bli nästa gång.

Vi går ner till Torpasjön i stället och Trulls hittar en kompis några storlekar större. Det blir en stunds dragkamp.

Här ligger båtar till låns. Det är bara att hämta en nyckel uppe vid servicehuset och ro ut på sjön. Det är mycket välordnat här. Välskött och prisvärt (200 SEK med el, höjt från 150 i år, men fortfarande billigt). 

Tack, Borås stad.

Det är gott om utflyktsbord också. 

På andra sidan (österut) har vi Åsunden med småbåtshamn och blommande fruktträd.

Hela näset är naturreservat som domineras av resliga lövträd. Här stora bokar.

Några av dem ihåliga med plats för en liten sötnos.

Däruppe vid stora ladan står vi. Får betar på den här sidan och nötkreatur på den andra.

Solen går ner över Torpasjön.

Snart är det morgon igen och vi går ner till stranden och badar fötterna åtminstone. 

Det blev två nätter för oss vid Hofsnäs och vi kommer säkert tillbaka. En vackrare och mer rofylld plats kan vi nästan inte föreställa oss.

Vi byter herrgårdsmiljön mot ett gammalt sågverk precis intill länsväg 154. Det var inte många kilometer dit.

Vi hör hela tiden bruset från vägen, men också fågelsången från snåren kring Ätran som flyter fram här, bara några meter bort.

Vi är, som vanligt, först här och parkerar på bästa platsen borta vid ån. Detta är förstås Ställplats 154 i Sexdrega, byn där man kan köpa grillade revben från Larssons livs. De är omåttligt populära, men vi avstår denna gång.

Vi avstår också från att sätta igång den vedeldade bastun (som inte kostar något extra).

Vi hoppar inte ens ner i det varma badet.

Vi använder inte heller "båten" vi erbjuds när vi kommer hit, eftersom det är minst två decimeter åvatten i den.

Jordgloben har de hämtat från entréhallen på Landvetters flygplats. Kanske för att ägaren till ställplatsen är Svenljungas stora skrothandlare (förlåt, det heter metallåtervinning numera).

Här vid ån satt jag i timmar och bara lyssnade. Fågelsången var fenomenal och jag lyckades identifiera mer än 20 olika arter, till och med härmsångare (Hippolais icterina). 

Regniga Unda

Här går vägen till Uddevalla ...

Vi ger oss ut på en lite längre resa. Vädret är inte på vår sida, men när målen är årets två trevligaste husbilsträffar är det bara att bita ihop. 

Ni ser väl var vi är? Just det, vi passerar Brahehus ovanför Gränna.

Vägen till Uddevalla är lång. 36 mil går ju att ta på en dag, men inte gärna när resan börjar på eftermiddagen. Så vi stannar efter 25 mil, strax bortom Falköping.

Regnet har öst ner hela dagen. Inte underligt att vi är ensamma här på en bra ställplats.

Nyttorps Hundglädje har öppnat ställplats för bara två veckor sedan. Här är gott om plats, perfekt om man, som vi, har hund. Ingen el, men toalett och en liten butik på temat dekoration hemma. Prisvärt (130 kr/natten).

 

Stanna gärna till här, en mil väster om Falköping. Finns på park4night.

Men det var hit vi skulle, till Unda Camping & Resort strax utanför Uddevalla. Här finns det mesta, havet (Havstensfjorden) och lekplatser för både barn och vuxna.

Inte minst, finns det en riktigt bra krog (By Lake) där träffbesökarna gärna möts mellan regnskurarna. Här har vi hittat gamle kompisen Frank (till vänster) och ett par från Trelleborg som vi visst pratat med förr.

Bakom oss ser vi tre av träffens arrangörer (vi återkommer till dem) - och är det inte ett par bekanta från LMC-träffen förra året? Jomenvisst.

Helene Berggren, en av arrangörerna, har hamnat i mitt hår ...

Populäraste träffdeltagaren?

Trulls bedårar alla.

 

Tidig morgon och blått på himlen. Vågar vi hoppas på en fin dag? Det är vår husbil där med cyklarna. Även jag har visst kommit med på bilden.

Vädret fortsätter att vara dramatiskt. Just nu i alla fall uppehåll. Vi ser den ståtliga Uddevallabron från campingen, men vi hör knappt trafikbruset. Skönt.

Det ser ut som om någon badar därnere. Men så är det inte. Det är svinkallt.

Här kan man också bada. När det inte är svinkallt.  

Stigen fortsätter rakt upp på berget. Utsikten är säkert fin därifrån ...

Men mina knän säger att den är tillräckligt fin härifrån också.

På vägen tillbaka vill vi väldigt gärna vila på denna plats under kastanjen.

Träffens höjdpunkt är fredagens långbord. Någon räknade ut att vi var 270 till bords. Och vi hade tur med vädret, regndropparna kom inte förrän det var dags att gå hem i alla fall.

Man träffar nya vänner på en träff som denna. Som paret från Dalsjöfors som  minsann sprungit Femdagarsorientering när jag var med och arrangerade. 

Kul att få dra några valser om äventyr i skogen.

Stefan från Göteborg och Koskullskulle var vår granne på campingen och vid bordet. Han fick också vara med på några valser.

Träffens arrangörer bjöd verkligen på sig själva när de förnyade sina löften om evig kärlek. Martin Jikita delar med oss sin kärlek till Marlene. Krister och Helene Berggren (i mitten) träffades när de var sex år gamla, men blev inte ett par förrän ganska många år senare (rätta mig om jag har fel).

Gästerna kring borden uppskattade verkligen kärleksförklaringarna. Utom möjligen mannen i förgrunden som i stället upptäckt världens sötaste hund.

Skål på er, Jikitas och Berggrens! Och tack för allt. 

Vi ses i Vadstena 2027.