Här firar vi Sveriges nationaldag. Perfekt läge på en fin camping och storstaden med alla dess frestelser på andra sidan sjön.
Ni ser inte var vi är?
Är det något lurigt med bilden?
Caravan Club Sandvik. Linköpings skyline på andra sidan Roxen är inte lika imponerande som Manhattan.
Men det är säkert mer avslappnat här. Kul att leka med AI ibland.
På plats 80 igen. Vår favorit. Vi är här ganska ofta. Står faktiskt på kö för permanentplats. Men vi vet inte riktigt hur vi vill ha det.
Fritidsbutiken från Linköping (Fritidsfordon Öst) har just plockat ihop sin lilla mässa, där vi gjorde några fynd. Vi sitter och fikar och bjuds på bakelse medan Göran från butiken underhåller oss med dragspelsmusik.
Roxenstranden inbjuder till bad (jag tog faktiskt ett, ganska ensam om det) och en paddeltur på sjön.
Efter två dagar vid Roxen åker vi vidare till en plats där vi kan inhandla både mat och ädla drycker.
Valdemarsvik är bara dryga fem mil hemifrån och en plats där vi varit många gånger, både med segelbåt och husbil. Numera är det betydligt fler besök av husbilar än av gästande båtar. Valdemarsviken är ganska lång, så många seglare hoppar över att angöra en brygga här.
Men det är ju synd, för här finns några skapliga krogar (förutom Ica och Systemet). Vi käkar pizza på Myriams Veranda. Det ser ut som om min Quattro Stagione är mycket större, men det är perspektivet som bedrar. B:s pizza som kallas Gudfadern är lika stor. Och överraskande god (tonfisk, ost, cayennepeppar och färsk paprika). Rekommenderas om ni hamnar här.
Det är tråkväder när vi tar en första promenad vid nästa stopp. Det fina här, speciellt för oss gamla seglare, är att detta är en camping vid öppna havet.
Ekön Kustcamp är ganska folktom trots att vi är en bara en dryg vecka från midsommar. Det finns dessutom väldigt många lediga säsongsplatser för de som är intresserade.
Det är en camping med guldläge precis vid öppna havet. Vi ser rakt ut mot Häradskärs fyr (mitt i bilden, ser ni inte?)
Ok, vi zoomar väl in. Vi har seglat dit några gånger. Häradskär har en plats i mitt hjärta. Min far var placerad här som signalist en sommar i början av kriget. Och mamma (då bara fästmö) var med som assistent (pappas villkor för att acceptera placeringen). De hade en underbar tid här (vilka bilder jag har i familjealbumet!).
Segelleden in mot Fyrudden om man törs ta genvägen. Djupet är strax under två meter. Vi har gått här med våra två första segelbåtar. Med den tredje och sista vågade vi inte.
Trulls har fått syn på något.
Ja, det är en annan hund här och vi får en pratstund med ett belgiskt par. B berättar om Häradskär och några äventyr vi haft här. B har seglat över detta vatten i en katamaran som flög fram i 30 knop.
Gullregn och röd stuga. Svensk sommar.
Hemma igen. Jag försöker göra en lika god pizza som den vi åt i Valdemarsvik. Och lyckas bra, enligt min gäst.
Men vi måste ta på oss hörselskydd mot den kraftiga hagelskur som dånar mot uterummets tak.